Där satt den...eller nåt iaf!
Jag är en aningens aningens för snäll och tänker på att det ska bli bra för både eleverna och vikarien så jag har ju snällt hjälpt till. Under tiden som jag har blivit störd har en STOR irritation växt fram och jag har sagt till min vikarie (när han frågat om han stör) att: "ja....lite väl ofta kanske ja...." Dessutom har jag sagt till honom att han kan lösa saker och ting själv, det växer man av - dvs peppat honom lite. MEN...polletten trillade inte riktigt ända ner (och jag var väl inte tillräckligt hård) så idag fick jag ett litet "utbrott" på honom, fast jag kunde inte låta bli att peppa ändå och vara snäll också. Men guuuu va skönt att jag sa "nu får det vara nog!" till slut, för jag har nog aldrig känt mig så stressad av jobbet nu när jag inte ens ska jobba. Jag får inte betalt och min familj tackar mig knappast.
Det kommer dock ofta något gott ur det onda. Min vikaries osäkerhet och brist på kompetens gav mig lite självförtroende över att jag ändå är rätt bra som lärare ha ha. Jag har ju varit i samma situation som honom men inte fått hjälp alls och har dessutom haft mer att göra och haft mer ansvar.
Jag har valt att inte ta upp så många personliga skeenden i mitt liv - eller iaf skriva med lite distans - men var tvungen att skriva av mig för visst är det skönt att kunna gå ut ur sina snälla, men dumma, vanor och säga ifrån? Våga säga nej! Våga vägra jobba!
Ja det är helt underbart när man gör något som man egentligen inte vågar. Sen om det handlar om att säga Nej eller något annat spelar mindre roll men det viktiga är att man växer och utvecklas av att våga!
Precis! Även om jag säkert var lite mjäkig och snäll också så kändes det som en rak höger iaf :-)
Men två av mina kära kollegor hade peppat mig innan om att han måste bli tillsagd. Lite synd om honom för att han är som han är (han är ju snäll, inte dum)...Så nu kanske även han växer. Då har jag även gjort en god gärning för dagen. Gu va bra jag är! :-D
Bra gjort! Jag är en mespropp så jag med men skulle också ruttna till sist. Jag förstår mig inte alls på sådana som måste ringa hem till dem som är sjukskrivna, sånt gör man endast i nödfall i min värld. Respekt.
Nä ta och föd lite barn snart va! Jag är ju nyfiken i en strut på vad det blir!!!
Bra Terese! Helt okej att ringa någon/några gånger i början när man har tagit över klasser men sen får man väl försöka ta hjälp av kollegorna på plats. Vad är det egentligen han frågar om hela tiden undrar jag?
Min första termin som lärare frågade jag i princip ingen (ingen hade tid och jag litade väl på mig själv att det jag gjorde skulle fungera) - å det gick ju det med.
Ha en trevlig helg. Fika snart eller?
Ja, ofta är nog kollegor för snälla att säga ifrån. Jag hoppas ju att mina säger ifrån om jag skulle vara på dem för mkt. Men det är ju lite synd om honom, att han inte kan lita på sig själv. Det måste man göra för att kunna överleva som lärare! :-) Han är dessutom så ämneskunnig så vore ju tråkigt om han bränner ut sig i förtid...
Ja fika vill jag! Har dock mkt ondare nu så hojta till när ni vill så får jag känna efter om jag kan sitta, eller så hojtar jag till. Ni är hjärtligt välkomna att komma förbi här och fika också!
