Teeeslife

OBS! Detta är inte ett hån/förlöjligande mot de som har narkolepsi!


Jag har sen ca två år tillbaka varit jättetrött. För mer än ett år sedan har jag varit sjukt trött. Jag har så svårt att ta mig upp på morgnarna. När jag ska jobba tar jag mig upp, men lever i ett gravt morgonhumörs-tillstånd. Det spelar ingen roll om jag får sova mer än vanligt. Jag är sjukt trött ändå. Jag blir inte heller piggare om jag får sova mindre. Jag har fått diverse andra fysiska följder, vilket jag inte behöver gå in på här, och till slut kom läkaren fram till att det är sköldkörteln som spökar. Bitarna föll på plats och flera riktigt tråkiga händelser fick en förklaring. Det var sköldkörtelns fel. Fine! Äntligen så skulle saker och ting ordna sig och jag skulle få bli pigg/piggare.

Det går så där med allt, men allra mest tröttheten!

Därför hävdar jag med bestämdhet att jag är på väg in i ett narkoleptiskt tillstånd. Sköldkörtelhormonsproduktions-rubbningen är bara en täckmantel för denna andra åkomma. Jag har ännu inte drabbats av ett plötsligt anfall men jag är helt övertygad om att det snart kommer hända.

Min övertygelse bygger på:

Jag har sovit fler än åtta timmar, äter regelbundet, får i mig vitaminer, dricker vatten, tränar lite iaf - men...

• När jag kör bil har jag ibland känt mig helt likgiltig (några sekunder) till att behöva titta när jag kör. Jag orkar inte ens bry mig om att stanna bilen och gå ut. Jag piggnar till med andra medel till slut - men är livrädd att jag ska somna helt plötsligt nästa gång. Tänk om jag inte känner att jag blir trött så att jag inte hinner göra mig pigg?

• När jag har varit ute och gått på morgonen känns det som att jag ibland har gjort det i sömnen. En gång kollade jag upp (jag gick min vanliga morgonrunda som dock inte är så vanlig längre), efter att ha kollat i marken och på hunden ett tag, och visste inte var jag var. Jag visste att jag var ute och gick men lokalsinnet var som bortblåst. Jag skall tillägga att denna runda har jag gått och sprungit MÅNGA gånger!

• När jag sitter eller står och lyssnar på någon som pratar så känner jag ett akut behov att lägga mig ner och sova - eller stå och sova. Det gör väl inget om personen får fortsätta att prata utan att jag lyssnar, eller?

• När jag ibland pratar är jag på väg att sluta ögonen mitt i en mening. Jag kan väl prata vidare sen?

• Jag har somnat mitt i en sexakt. Det var visserligen för flera år sedan och alkohol var inblandat, men jag märker att det snart kommer hända igen - utan alkohol (och det beror inte på att det är tråkigt/dåligt). Jag hinner inte ens reflektera om det är olämpligt att somna förrän efteråt.

• Jag var på väg att somna nu.

Jag kände ett starkt behov av att säga detta ifall att jag gör ovanstående saker så kan jag med detta dokument bevisa att det inte berodde på att jag hade sovit för lite, eller var uttråkad och oengagerad utan att jag lider av narkolepsi! Om inte kanske jag kan skylla på tillfällig (eller inövat) sinnesförvirring eller Snarkolepsi. Fler som lider av samma sak?