Teeeslife

Det har hänt igen!

Och då menar jag inte att jag mötte ett gång uppstudsiga tonåringar som jag blev rädd för - att de t.ex skulle råna eller slå ner mig. Jag menar: Tränga sig i kön och tycka att det är okej!

Jag blir så upprörd! I mitt jobb träffar jag tonåringar hela dagarna och har inget problem att säga till dem när de röker på fel ställe, stökar till eller liknande. Visst vissa gånger får jag väl tänka till hur jag säger det så att de lyssnar och gör som man säger. Det brukar gå bra i alla fall.

Alltså... Jag skulle till biblioteket och hämta en bok som jag hade bokat. Jag hade lite bråttom eftersom jag skulle hinna med samma buss som resten av familjen. Jag gick med snabba (!) steg riktning fågelvägen mot biblioteket. Jag var fast besluten om att ta stora och snabba steg över de alldeles over siced trappstegen upp till ingången på bibblan. Jag gjorde en snabb analys över vilket håll den första dörren skulle öppnas. Jag kom fram till att det måste vara utåt. Jag tog ett stadigt tag och ryckte upp dörren. Jag klev in med snabb steg och gick fram till disken. Tyvärr var den "arbetande" bibliotekarien (det fanns två till men de verkade mest såsa runt och inte fatta att man skulle arbeta för att få lön) upptagen. Jag ställde mig vid disken bredvid hennes dator (så inte exakt framför där man servar) eftersom att hon var upptagen med en annan kund ville jag inte stå i vägen. Jag såg dock till att ta upp plånkan så att jag såg redo ut inför min tur. DÅ! Då kom en liten översminkad tonårstjej gåendes från andra hållet med en barnbok på franska och ställde sig där kunden före hade stått (de hade gått åt sidan lite för att leta böcker). Den översminkade tonårstjejen med barnboken på franska såg nog inte kunden som var före mig eftersom att hon var upptagen med att slänga med sitt långa toviga hår, som många verkar ha nu. Den översminkade tonårstjejen med barnboken på franska verkade inte FATTA att jag var före henne heller!!! Jag stod ju precis vid disken, vid datorn och med plånboken i högsta hugg! Jag tittade rakt in i hennes ögon när hon kom emot disken för att hon skulle fatta, tänkte jag. Mer vågade jag inte!

Jag ville säga:

• Hörru du, jag var faktiskt först! - men var rädd att hon skulle tycka att jag var en bitch!

• Ursäkta men får ni inte lära er att stå i kö i matsalen på skolan eller? - men var rädd att hon skulle säga att jag var en bitch

• Hörru du tränger du dig före i kön på HM också? (alternativt Gina Tricot) - men var rädd att hon skulle säga: "Ja, vadårå! Du stod ju inte här, precis här ba!" Eller "Jag har faktiskt tänkt jättelänge att jag ska låna den här boken, ja menar hur länge har du tänkt på det?"

Men jag förmådde inte! Jag var för feg!

Varför bryr jag mig, när jag är privat, om någon skulle tycka att jag är en bitch? Är jag bara rädd för att verka vuxen? Vad är det för fel på världen (alternativt mig) när man ska behöva vara rädd för de som är yngre? Den översminkade tonårstjejen med barnboken på franska borde stått där och skämts för att hon trängt sig före!

Den översminkade tonårstjejen med barnboken på franska gick visserligen därifrån efter ett tag. Bibliotekarien hade problem att leta fram kundens, hon som var före mig, bok och de andra två hade fortfarande inte förstått att man skulle behöva jobba för att få lön. Den översminkade tonårstjejen med barnboken på franska hade antagligen tröttnat.

Den översminkade tonårstjejen med barnboken på franska försvann visserligen, men sen fick jag vänta på att de andra två bibliotekarierna skulle fatta att de skulle börja jobba för att få lön. En fattade till slut. Men, hon hade ju inte sett att det var jag som var på tur så när hon frågade vem som var härnäst så kom en kille som var tvåa efter mig och sa: "Ja det är jag!" "Bullshit", sa jag...inom mig och tittade på tjejen bakom mig i samförstånd om att killen hade ljugit/fuskat.

Jag fick hjälp till slut - även om den inte var den bästa (en annan historia) och tyvärr missade jag bussen och glömde köpa soppa!