Dum eller helt enkelt bara dum?
Jag har sen gymnasiet, egentligen längre än så, haft problem med ryggen och gått till sjukgymnaster, naprapater och ortopeder. Jag har fått diagnoserna: fibromyalgi, inflammation, rörligt bäcken, överrörlig, inte inflammation, inte fibromyalgi, diskbråck som orsakar inflammation men som än inte är så farligt att det måste opereras men jag har märkt att jag är kortare. Jag har fått mediciner som har varit farliga, viox, och inte hjälpt ett dugg, och så har jag fått härliga morfindoser som har hjälpt - dock inte så roligt att ha så ont så att jag måste ta morfintabletter (inte rent morfin så klart) eller bli skjutsad med ambulans - fast det var ganska kul så här efteråt.
Jag har fått träningsprogram och naprapaten ville så klart att jag skulle återkomma och återkomma. Men det kostar ju pengar...tänkte jag. Jag får väl se till att träna...tänkte jag. Under graviditeten hade jag inga problem alls och efter kom det inte så ofta eller gjorde så ont. Jag tränade då och då och höll ondskan borta. Nu hör det dock till att när man är småbarnsförälder så smyger förkylningarna på en titt som tätt, vilket medför en tillbakagång av den regelbundna träningen. Jag håller mig helt enkelt inte i så gott skick. Mina muskler skriker av rädsla över att de ska förtvina. Och nu är ryggen återigen drabbad och den är så slut att den knappt orkar skrika över att den ska sluta existera. Snart säger den nog bekantskapen med mig, om inte jag hinner före. Någon som har en rygg till salu eller vill köpa min? Erbjuder ett billigt bäcken också, mot ett nytt, fräscht och stabilt!
När jag inte har ont så tror jag, dum som jag är, att min rygg minsann klarar sig, det är ingen fara, jag kan träna sen osv osv. Smart? Kanske inte! Så nu står jag (snarare ligger, sitter och står samtidigt eftersom jag inte hittar ett läge jag kan vara i mer än ett par minuter) här med lång näsa. Varför är man (jag...) så puckad och efterklok? Det är ju mycket bättre att vara för klok och känna sig puckad efteråt om man nu har tränat i onödan (om man nu kan träna i onödan).
Någon som känner igen sig?
Nu ska jag slänga i mig lite farliga tabletter som kan orsaka andningsbesvär och allvarliga hjärtproblem om man druckit alkohol tidigare än ett dygn innan eller två dygn efter eller i kombination med bl.a. epilepsimedicin och annat smått och gott. I'm living on the edge! Grooving?
AJ AJ jag lider med dig! Har en här hemma som sedan snart två veckor också har haft ryggbesvär. Verkar inte riktigt ge med sig ännu...Men det verkar som att du har större problem med din rygg. Kan du jobba då eller var du hemma idag?
Pobrecita! Ryggont är hemskt men jag har det sällan kroniskt, däremot ofta. Så jag vet att det gör ont. Och va fasen ska jag skylla på som inte tränar, och inte är småbarnsförälder (nog för att jag är barnvakt ibland men inte såå ofta, haha)???
Hoppas ryggen kryar på sig! Kram på dig!
BIT IHOP
Tack för medlidandet gällande ryggen, men det var mest medlidande för att jag var så dum som jag sökte ha ha, eller att få höra att någon var lika dum... ;-)
Och visst fan biter jag ihop, annars hade jag inte tagit mig fram eller kunnat jobbat! Men nu är det fredag! Härligt!
Men fän då! Låter inte vidare kul det där och visst känner man igen sig... Förebyggande träning är ju skittråkigt men som du säger - sen står man där med långnäsan.. Krya på dig!!! kramar
